Vem är jag?

De sista 3 månaderna i mitt liv har varit jobbiga, det är inget kul att inte ha nått att göra och det är inget kul att inte bli förstådd.

Jag trodde jag visste vem jag var, har alltid varit så säker på mig och mina mål.
Men efter att varit hemma ett helt år och lite till så tvivlar jag på alla mina beslut, jag tvivlar på vad jag vill och vad som skulle vara det bästa.

Det va efter ett besök hos min jobbcoach som jag insåg att jag vet faktiskt inte längre vad jag gillar att göra, vad som gör mig glad.
Livet har blivit enformigt och övervägande fyllt med plikter o tråkiga sysslor som att bara ta hand om hemmet.
När gjorde jag något sist för MIN skull?? Vad skulle jag vilja göra?
Vad tycker jag är kul att prata om? Vad tycker jag är kul att göra? Vad stimulerar mig??
Jag tänker och tänker, men jag känner mig likgiltig.
Mitt liv är ständigt en kamp med klockan.
Jag är så inriktad på alla dessa 3 h rutinerna..
och när sömnen vissa nätter tryter pga av skrik så känns allting jobbigare, jag vet faktiskt inte vart man hämtar energi..

Så...håller jag på att tappa förståndet helt? Jag känner mig faktiskt som en komplicerad människa ibland just för att jag inte kan sätta fingret på vad det är som just får mig att må såhär och hur jag ska komma ur denna bubbla..

Nog finns det tid att tänka o det e väl kanske det som är felet ibland, att man tänker för mycket...
Jag vet att ett jobb skulle få mig att må tusen gånger bättre så jag slipper känna som om mitt öde i livet är att serva hemma...

Jag skyller inte på någon, detta är någonstans mitt eget fel.
Men det hade varit gott med en hjälpande hand nån som sa de där riktiga orden..."att nu gör vi såhär"

Jag har nu sutttit o tittat på markören och klockan och trots att jag inte ska hämta Leonel på dagis förrens om 4 h så känner jag mig stressad, för jag skulle vilja sova i en evighet och jag skulle vilja komma på fötter med VAD som skulle ge mig energi och glädje.

nån som läser som har en idée?